Time flies...

... och vipps så var det februari... Vad hände?

Ja jo en jädra massa så klart.

På självaste luciahelgen fick vi fint besök från Staffanstorp av Martin och Ulrika. Vi besökte Pannkakshuset, inredningsbutiken samt Lanthandeln i Tolg och sen tog vi en sväng till Bergkvara Julmarknad. Sen åt vi mest god mat och hade det allmänt trevligt.

Och eftersom det var juletider så åkte tomteluvorna på. Isolde firade lucia på dagis och åt lussebullar för glatta livet. Pepparkakor fick hon också smaka på och vilken succé. Hon skulle nog leva på det om hon fick.

När sen julen kom packade vi bilen full och styrde ner mot Skåneland. Vi firade i Klagshamn med Lillan, Thomas, Stoffe, Johan och gudmor Maria. Det var high life, full rulle, inte en lugn stund och mat mat mat... och ännu mera mat... så när julen väl var slut var vi alla väääldigt nöjda. Men vi hann med att träffa lite folk under julen också.. Marie, Emmalisa, Evastina och Annalotta, Karina, Jonas och Alexander, Anders, Eva, Linda, Jocke och Saga, Camilla och Mats och Ulf & Joakim... eller ja förresten Ulf & Joakim var det bara jag som träffade men ändå.

Sen var det lite mellandagar och sen var det nyårsafton. Liksom i fjol firade vi in det nya året hemma hos Per och Jill och deras barn Nelly, Eddy och Willy. Väldigt trevligt och fantastiskt god mat. Precis som förra året.

I början av januari kom mormor Lena hit och var barnvakt till allas vår glädje. Jag och Andreas passade på att gå på bio en kväll och såg "Allt Flyter" som var en fin film. Väl värd att se. Vi tog med mamma till Toftastrands Sconesbuffé en dag och oj oj oj så mycket gott på en och samma gång. Andreas gjorde det fatala misstaget att bara ta en bulle... och som han ångrade sig... han hade ju inte sett att bakom de tråkiga scones stod fat efter fat med godsaker. Men han fick smaka av oss så han led nog inte så mycket. Isolde åt scones för glatta livet och Indra hon sov.

Samma kväll som mamma åkte hem var vi på en kinarestaurang i Alvesta och åt glis som Isolde säger... undrar var hon fått det ifrån då Andreas och mamma sa lis typ en miljon gånger var... ha ha. Där har de i alla fall ett akvarium som är väldigt facsinerande så klart för små barn, så Isolde sprang fram och tillbaka tills hon ramlade... och slog hakan... och grät... Och detta pratar hon om ännu!!!

Knappt var ledigheten över förrän projekt tandläkaren startade. Jag fick för jävla ont i en tand som vi håller på att laga en rotfyllning på. Fick åka in akut och var döende i en dag efter det. Sen åt jag penicillin i 10 dagar för att avsluta det hela med att bita av fyllningen... och få en ny inflammation i en annan tand.... som jag sen idag var inne och fick rotfylla. Ont, stressande, plågande och framförallt DYRT så in i helvete rent ut sagt.

Men mellan tänderna har vi ju även hunnit med det största eventet på denna sidan 2009!!! Indras lilla namngivningskalas! Den 17:e januari samlade vi de närmaste sörjande för att fira hennes ankomst till världen. Hon sov mest men Isolde var desto piggare. Hon sprang runt i sin fina klänning, sitt fina halsband och sin minimala tofs i håret, från famn till famn och var helt överlycklig. Mammas sociala gener är väääldigt tydliga hos denna unga fröken.

Den fina gudmodern Camilla kom upp med Mats och sen var det den skånska släkten och delar av den småländska släkten som fick njuta av gott fika och trevligt sällskap.

Vad annars... ja till att börja med så är ju mitt nyårslöfte för 2009 att ta det lite lugnare. Detta kanske inte låter särskilt svårt, men heter man Jenni Ahlgren så är det väldigt svårt kan jag lova. Men jag försöker kompromissa genom att göra lite mer när Andreas jobbar och lite mindre när vi är tillsammans. Så det blir ju liksom en win-win situation så att säga. Men å andra sidan med två barn har vi ju märkt att man gärna drar sig för att göra så mycket själv... för det blir genast ett projekt med overall på, mössa på, äta, spy, bajsa, klä på och av osv... Då är det helt plötsligt ganska skönt att bara vara hemma och njuta av enkelheten.

Men det har ju ändå hunnits med att träffa lite kompisar med och utan barn så klart. Tro inget annat. Och det blir väl något liknande koncept framöver. Lagom då och då. Alla nöjda och glada.

Och imorgon fredag bär det av till Göteborg! Jag och Andreas ska på konsert och se Anna Ternheim på kvällen och sen ska vi åka till Ikea med Maria på lördagen. Sen åker Andreas hem själv på söndagen medan jag, Isolde och Indra är kvar hos mamma. Så har jag en hel vecka på mig att träffa lite kompisar och så där.

Så leker livet för oss...

Magsjuka - thank you very much dagis!

Visst var vi beredda på att vi skulle få hem en jädra massa skit när Isolde började på dagis. Men man kan ju aldrig förbereda sig på att det ska kunna bli så jävligt. Förra torsdagen när jag hämtade Isolde på dagis stod det på tavlan "Vi har haft fall av magsjuka". Jag läste och tog in informationen men lyckades glömma det hela innan vi nått hemmet igen.

Men jag blev abrupt påmind vid 22-tiden samma kväll när Isolde skriker från sin säng. Till saken hör att hon i princip aldrig vaknar på natten utan sover från 18.30-19.00 till 06.30-07.00 varje natt. Så när hon skrek gick jag naturligtvis dit och då var hon helt nerspydd från topp till tå och satt och grät i sängen. Hon sa att det var vatten i sängen och blött och kallt... hon visste ju inte vad som hade hänt stackars lilla gumman. Så det var bara att slänga in henne i duschen, av med pyjamasen, bort med sängkläderna och in med ALLT i tvättmaskinen. Sen på med ny pyjamas och nya sängkläder och sen vila lite i soffan med mormor som kommit samma kväll. Sen lagom när Mjuke (hennes älsklingsnalle) var nytvättad var det så dags för Isolde att sova igen. Men då sekunden innan jag hinner lägga henne i sängen kommer en ny kaskad. På hela henne och hela mig och stora delar på golvet. Jättemysigt. Verkligen. Eller inte...

Så var det på det igen. Av med alla kläderna på oss båda, in med oss i duschen, in med alla kläderna i tvätten igen och samtidigt tvätta om första tvätten eftersom inte allt gått bort... och sen på med ny pyjamas och lite vila i soffan igen. Sen gjorde vi ett försök igen och denna gången gick det betydligt bättre och Isolde somnade om och sov till morgonen som tur är. Och sen inte ett enda symptom sen dess.

Så på lördagsmorgonen packade jag och Andreas in oss i bilen och åkte ner till Ronneby Brunn. Isolde åkte till farfar och Indra var kvar hemma med mormor. Allt var frid och fröjd. Vi hade en jättelyckad dag och kväll på Ronneby Brunn med mitt jobb. God mat och en trevlig show och trevligt att träffa alla jobbarkompisarna igen. Sen gick vi och la oss vid 01 och som vi hade längtat efter detta. Att få sova i supersköna sängar på ett fint hotell och sova sova sova en hel natt utan att bli väckt av något barn som ska äta eller tröstas. Men icke sa nicke. Jag kunde inte somna då jag hade lite ont i magen. Lite orolig så där. Men så visste man ju inte om det var att man druckit lite under kvällen eller om det var magsjuka på gång... men det blev jag snabbt varse om kan jag lova. Jag sov väl någon timme och sen vaknade jag av att det var ganska så bråttom att få ockupera toaletten och jodå, magsjuka here we come! Sen sprang jag fram och tillbaka resten av natten och mådde satan. Andreas hade vid det här laget inte känt något själv men sen började även han må pyton. Och sen var vi två som sprang skytteltrafik mellan sängen och toaletten.

Så när den fina hotellfrukosten dukades upp för de övriga gästerna passade vi på att knäböja vid toaletten. Detta var det andra vi verkligen sett fram emot denna helg men inte det heller. Camilla och Mats barmhärtigade sig och kom upp med lite te och mackor i fall vi kände för att få någonting i magen men det var många timmar bort vid det laget.

Vid 11 var det utcheckning från rummen men då låg vi och ojade oss som värst så vi fick dispans att stanna kvar så länge vi ville och klockan hann bli 13.30 innan vi orkade släpa oss ut till bilen för att sen i sakta mak ta oss hemåt igen. Vi hann köra ca 10 minuter innan vi fick stanna första gången för att Andreas behövde spy. Sen 10 minuter till innan nästa stopp. Då kände vi att det skulle bli en låååååååååång resa. Men faktum är att sen kunde vi köra på nästan hela vägen hem innan vi fick stanna igen. Sen hem och in för att lägga oss i vår egen säng och dö. Sen var ju mamma tvungen att åka hem och då fick vi snällt ta hand om Indra själva och vid det laget hade jag 39 graders feber och Andreas spydde som bäst. Sen en timme senare dumpades Isolde vid dörren och vi hade fortfarande feber och spydde som bäst. Inte så roligt. Stackars Andreas fick ta hand om barnen för jag låg helt utslagen i sängen och kunde knappt röra mig. Vid 18.30 la vi Isolde för natten och bad till gud att hon skulle sova. Sen tvångslade vi Indra vid 19 och hon sov till 21 och sen åt hon sista gången inför natten och vi bad till gud att hon skulle sova bra. Och tack och lov sov båda två så vi fick sova ut.

Men vilken pärs och vilken pina. Det är inget man vill utsätta någon för kan jag lova. Vi var helt utslagna båda två och var helt skakiga dagen efter också. Usch och fy och ve. Men nu är det över. Thank god.

Indra sover

Indra sover, Indra äter, Indra skriker.

Detta är vad Indra gör.

Och vad Isolde påpekar en si så där tusen gånger om dagen.

Och Isolde gör ungefär samma sak som Indra med ett litet tillägg: Hon säger även NEJ och INTE med väääääldigt bestämd röst. Vi som trodde att denna perioden kom lite senare än när man endast är 1 1/2 år.

Annars är läget ungefär det samma som när jag skrev sist. Det vill säga det snoras och hostas och vrålas och härmas. Och jag är fortfarande den enda som är frisk. Eller ja, frisk och frisk, lite sjuk i huvudet är man ju allt, men inte förkyld i alla fall, ha ha! Andreas är fortfarande krasslig med hosta och hade dessutom feber nu i veckan. Isolde har varit hemma från dagis i två omgångar med hög feber och sen hosta. Indra smittades av Isolde och har också haft feber och sen hosta. Så vi har även hunnit med fyra vändor till sjukhuset med båda barnen i omgångar. En gång i Kungsbacka med både Isolde och Indra då vi trodde att Isolde kanske hade öroninflammation och Indra hade hög feber. Därefter in till barnakuten här i Växjö då Indra var hysterisk och Isolde hade haft feber i 8 (!) dagar i sträck. Sen gick det en vecka och då Indra fortfarande var sjuk och nu dessutom andades tungt fick hon komma in på barnakuten för att andas adrenalin en kväll och sen in igen för att kollas upp ännu en gång. Och fortfarande är de inte helt friska de små liven. Så det var ett sju-helvetes drygt virus de har åkt på i vår familj.

Jag har börjat jobba 37,5% och det är riktigt roligt. Och alla tjänar ju på det. Jag sparar mammadagar. Jag tjänar lite extra pengar. Jag håller mig a à jour med verkligheten. Andreas får lite egen tid med barnen. Barnen får lite egen tid med Andreas. Kan ju inte bli bättre. Får se hur jag lägger upp det efter jul. Då kanske jag ökar på det till 50% eller något. Beror på hur det går nu i november och december. Däremot kommer jag vara helt mammaledig hela maj, juni, juli och augusti och det är ju helt ok. Helt underbart för att vara helt ärlig. Och sen lagom till hösten smyger jag igång lite smått igen med en 37,5% kanske om inte situationen ser annorlunda ut då. Det vet man ju aldrig. Andreas vill ju byta jobb och beroende på hur allt går där så kanske jag inte kan jobba så mycket som jag önskar.

Annars så rullar våra dagar på i 190 km/h om nu någon trodde något annat... Det är fullt upp hela tiden tycker jag. Vi har haft besök från morbror Johan, gudmor Maria, gudmor Camilla, gammelfaster Lillan, Johan D från Sollefteå, Jenny S från Ljungby, Kiki med Malte och Hugo från Lund och dessutom från Andreas mamma, pappa, mormor, farmor, moster, bror mfl... Sen har vi även varit på hundutställning och åkt runt och hälsat på kompisar i stan samt hunnit med en tur till Kungsbacka och Göteborg. Sen har vi de obligatoriska bvc-besöken för både Isolde och Indra och dessutom har jag klämt in lite julpyssel och Tupperwareparty mellan detta också.

Och på agendan står nu en tur till Leos Lekland med dagiset, hälsa på hemma hos Linda och Peter, besök från mormor Lena, Ronneby Brunn med mitt jobb, utekväll i Ljungby med Jenny och Annika för min del, besök från Martin och Ulrika och sen jul i Klagshamn. Däremellan ska vi hinna med bvc-besök som vanligt och sen drar även föräldragruppen igång och den kan jag ju inte missa. Då skulle jag ju kunna gå miste om några tillfällen till att vara social och lära känna nya människor, hemska tanke, ha ha!

Så så ser livet ut i Kättilstorp för tillfället.

Någon som vill komma och hälsa på? Det ser ut som att vi har en lucka 2010 eventuellt...

Vrålapan och snorfia

Vi har nu döpt om Indra till vrålapan eftersom det är det enda hon gör innan hon får mat i magen. Och nej, hon vägrar fortfarande amma så det är flaskan som gäller. Nu har vi gett upp hoppet om att få henne att inse att mammas bröst är himmelriket (det är fortfarande bara pappa som tycker det... ) så nu blir det flaskan för hela slanten. Finns dock en stor fördel med det och det är ju att vem som helst kan mata henne vilket underlättar för mig så klart en hel del. Men fördelarna med amning är ändå klart övervägande. Men det skiter ju vrålapan i. Till 100% dessutom.

Dessutom har vi döpt om Isolde till snorfia eftersom snoret rinner som en kran ur näsan på henne. Så vi torkar och snyter och fräser och torkar säkert tusen gånger om dagen. Och ändå har hon lyckats kamouflera soffan, fåtöljen, våra kläder, sina kläder och Indras kläder med sitt snor.... Jättemysigt. Verkligen!!! Andreas den stackaren springer efter henne med disktrasan och försöker sanera utan större framgång, för Isoldes snor är oändligt verkar det som.

Andreas är sjuk också. Snorar han också, men han har ju vett i alla fall att snyta sig, ha ha. Sen har har lite hosta och ont i halsen och är allmänt hängig. Tur att jag är frisk som en nötkärna då, så att jag kan hålla ställningarna här hemma. Inte för att jag gör det men ändå... tanken är ju god.

Men annars mår vi bra. Ha ha ha. Alltså när det inte skriks, snoras, hostas och gnälls...

Nu ser jag att Isolde är på väg mot nya o-ner-snorade ytor, så jag får väl stoppa henne innan Andreas får krupp här hemma.

Over and out

Indra är här!!!

Vårt lilla underverk är äntligen här!

Det blev ingen brorsa utan ut tittade en flicka till... till vår stora förvåning... Denna gång var jag verkligen säker på att det skulle vara en pojke. Ha ha! Min intution är ju inte att lita på alls med andra ord. Fel båda gångerna. Men ingen är ju gladare än jag, för vi har ju fått världens finaste flickor.

Den 24:e september åkte vi in till BB för igångsättning då hon var beräknad att väga kring 4000g redan då. Och mycket riktigt vägde hon där omkring. 3866 g och 50 cm lång, mörkbrunt hår och blåa ögon. Och hur söt som helst naturligtvis. Vem hade trott något annat?! Denna igångsättning var lite annorlunda än när Isolde tittade ut men ut kommer de ju förr eller senare. Förlossningen tog väl en och en halv timme eller så och ont gjorde det. Så in i helvete!!! Men vem hade trott något annat??? Jag hade ju bara lyckats förtränga det faktum att det skulle göra ont och blev abrupt påmind när jag låg där inne. Och då var det ju så dags... Det var bara till att föda ut ungen, vare sig jag ville eller inte. Men en sak är väldigt säkert och det är ju att det kommer aldrig hända igen. Inga fler barn för min del. Basta.

Vi låg inne på BB i två dygn och sen fick vi åka hem. Men säg den lycka som varar för evigt... dagen därpå skulle vi tillbaka för att ta PKU-prov (obligatoriskt efter 48 timmar) och då visade det sig att Indra hade gulsot samt gått ner för mycket i vikt. Så jag och Indra blev inlagda på avd.10 (neonatal och övriga kompikationer typ) för intensivsolning av Indra samt sondmatning till en början. Sen övergick vi till matning med flaska... vilket innebär att hon nu vägrar amma. Inte alls bra... men det viktiga var då att få upp hennes vikt samt att hon solade så länge det behövdes. Så efter fyra dygn fick vi komma hem på permission och sen tillbaka efter två dagar för nya prover och då skrevs vi äntligen ut för gott. Hoppas jag i alla fall. Vi ska tillbaka imorgon igen för att se så att det fortfarande är ok med alla prover. Hon hade även för högt HB-värde så det måste också att ha gått ner imorgon.

Men nu är vi som sagt äntligen hemma och nu börjar besöken från alla som vill se det lilla stycket. Uppbokat mer eller mindre varje dag den närmsta veckan, men det är väl klart att vi vill visa upp vårt underverk. Hon är ju såååå söt. Isolde upp i dagen. Lika envis och med ett sjuhelvetes temprament... undrar var de generna kommer ifrån???

Mer foton och fler uppdateringar kommer snart.
Tills dess. Håll ut!

Den som väntar på något gott...

... verkar kunna vänta hur länge som helst!

Men ta daaaa!!!! Här är äntligen en uppdatering från Isoldes liv!!!

Sommaren kom och gick och nu är det höst. Med besked. Vad hände egentligen? Helt plötsligt var soliga dagar och värme ett minne blott och hastigt och lustigt blev man påmind om höstens antågande... Men inget ont som inte för något gott med sig. I och med att hösten är här får man ju äntligen slänga sig i soffan och tända ljus och läsa med gott samvete. Inte känna att man måste gå ut för att det är så fint väder.

Hur har det då sett ut för lilla Isolde sen sist undrar ju säker ni. Alla ni som slaviskt följer vår lilla blogg, ha ha! Skämt å sido, så vet jag att det är åtminstone en som läser här. Ibland i alla fall. Men för alla er som inte läser, så börja med det på en gång! Jag lovar som alltid att bättra mig på att uppdatera och skam den som ger sig.

De sista ljuva dagarna det var varmt passade vi på att bada en massa. Isolde fullkomligt älskar att bada så hon var inte svårflörtad. En dag var vi ute hos gammelfarmor Irmas släkt som har Moheda Sylt och där fick Isolde äta hur mycket hallon och blåbär från odlingarna, som hon ville. Och det var inte lite det kan jag lova... Hon trodde nog att hon kommit till himmelriket. Jag och Andreas fick också mumsa i oss med glass till och det var såååå gott. Vi fick även med oss massor av hallon hem! Så nu är hösten och vintern räddad! Stora, röda, goda, saftiga hallon som ligger och väntar i frysen på att ätas upp! Vilken lycka!!!

Farmor Helen "kidnappade" även Isolde under några dagar och det var så konstigt att gå här hemma utan att höra hennes glada skratt och eviga babblande. Jag förstår inte alls var de generna kommer ifrån, ha ha! Sen har vi även haft besök från mormor Lena, stand-in mormor och morfar Anders & Eva, Camilla och gammelfaster Lillan! Inte illa det på så kort tid. Isolde trivs ju som fisken i vattnet när hon får vara i centrum och det råder det ju ingen tvekan om att hon är när vi har besök. Vi har dessutom hunnit med att vara i Skåne en helg, hos Martin & Ulrika i Staffanstorp. Sen smet jag iväg själv förra helgen till Göteborg medan Andreas och Isolde och farmor Helen åkte till Fröset och hade det mysigt. Och helgen som kommer ska vi ner en snabbis till Skåne igen... så det är ett evigt packande i och ur bilen och en massa människor i omlopp som alltid. Men så är det när man har sin fina släkt och vänner runt om i landet...

Förutom en massa vuxen-besök har även Isolde fått leka av sig med sina kompisar. Vi har träffat Viggo, Dante, William, Hugo och till och med Malte som var på genomresa! Sen har vi även varit hemma hos vår fadderfamilj på Isoldes dagis och då fick Isolde leka med Amanda och Isabel som är lite äldre än Isolde men det gick också bra! Vi har även provat på babysång/öppen förskola i Öjaby där det var massor med barn! Bland annat en av grannarna Sofia med sin pojke och något annat känt ansikte. Alltid roligt med lite aktivitet. För att inte bli sittandes i allt för många dagar har vi även tagit en sväng till Sävsjö och badet med Jenny & William och hennes två vänninnor med barn (Marie med sonen Kalle och dottern Hilda och Jane med sonen Kevin och dottern Denise) och än en gång var Isolde i himmelriket! Hon var helt galen och ville aldrig komma upp. Hon har en liten badring som hon flöt runt i och hon var inte rädd en sekund utan slängde sig runt runt och svalde halva bassängen. På vägen hem igen sov hon dock som en stock. Helt färdig efter ett par timmar på badet! Men det var så roligt att vi faktiskt ska gå till badet här i Växjö i morgon och bada lite. Det gäller ju att passa på innan "brorsan" ploppar ut.

Sen är det ju då dagis kvar. Den 1:a september började så allvaret för Isolde Ahlgren! Men första dagen var väldigt lugn och det enda som hände var att Andrea (hennes inskolningsfröken) kom hem hit så Isolde fick lära känna henne lite smått. Sen var det inskolning enligt konstens alla regler på dagiset med pappa Andreas under första veckan och sen med mig under andra veckan. Sen var hon färdig så nu, vecka tre, är hon där sina timmar utan några problem alls. Vi lämnar henne vid 08.30 och hämtar henne vid 11.30. Under de tre timmarna är de ute och leker, äter mellanmål och leker inne. Jag tror hon kommer älska att vara där i längden även om hon de sista dagarna har varit lite ledsen när Andreas har lämnat henne. Men fröknarna har sagt att sekunden han varit utom räckhåll, så slutar tårarna att rinna och hon är lika pigg och glad som allitd.

Isolde är ju både yngst och minst på sitt dagis. Men de andra barnen i gruppen är inte så mycket äldre och större som tur är. Förutom Isolde har vi även Cornelia, Ebba, Eira, Lucas, Philp, Viggo och Ville och sen de två fröknarna Andrea och Elisabeth. Och fröknarna verkar vara jättegulliga och snälla och Isolde verkar trivas redan i alla fall.

Nu är det ju också nedräkning till "brorsan" kommer och faktum är att vi är redo. Spjälsängen är på plats, bäddad och klar. BB-väskan är packad med lite blöjor, små söta kläder, en filt och lite annat smått och gott. Så nu är det bara att poppa ut! Det enda lilla dilemmat är ju var vi ska göra av Isolde men som tur är har vi ju Andreas fina släkt här som förhoppningvis kan ta henne när det väl blir dags.

Och när nummer två är här, så får vi väl döpa om bloggen till Brorsan och Ödlans blogg... eller nåt!

Over and out för denna gång.

Sommar 2008

Nu har Isolde fyllt ett år, tänk vad tiden går!

Påsken kom och gick och inte en påskhare i sikte. Däremot hann vi med en sväng till Halmstad till farmor Helen och aluminiumfarfar Peter, påskmiddag hos gammelmormor Mai-Britt (även med Agneta) och ännu en påskmiddag med farfar Pelle och bonusfarmor Bibbi. Fullt upp med andra ord.

Den 25:e mars var dagen då vi slutade att leva i synd och knöt våra band på riktigt genom att gifta oss. I smyg men ändå. Vi smet iväg till kommunhuset och sa ja framför två okända vittnen och en vigselförrättare. Efter den storslagna vigseln på 7 minuter åkte vi ut till Evedals Värdshus och åt en fantastisk lunch. Som jag kräktes upp i bilen på vägen hem. Jag är ju dessutom gravid om någon nu missat det. Och detta var mitt i den perioden då jag kräktes som mest. Dvs två till tre gånger om dagen i flera månader. Suck. Nu är det inte lika ofta (dock senast idag och nu är jag i 6:e månaden... suck igen!!!) så jag ska inte klaga.

Våren fortlöpte annars som sig bör med diverse aktiviteter av olika slag. Babysång var ett stående inslag två gånger i veckan och Isolde älskade verkligen att gå dit! Att det var i kyrkan tänkte man faktiskt inte på utan det var väldigt trevligt och vi samlades alla mammor med barn för att låta barnen lyssna på vår skönsång. Eller inte... men sjöng gjorde vi i alla fall.

Andreas började jobba så smått i april. Först på posten där han bara jobbade extra för att mjukstarta lite och sen började han sitt nya jobb på Corporate Express och ett tag jobbade han 125% vilket var en väldig skillnad från att ha jobbat 0% som alla säkert förstår. Men det var bara under ett par veckor och nu jobbar han endast på Corporate Express som tur är. Isolde blev lite gnällig första tiden när Andreas började jobba för hon var ju så van vid att ha oss båda hemma och helt plötsligt fick hon vara själv med tråkiga mamma. Fast vi flängde runt som vanligt så det kanske var det hon tröttnade på... tur att hon inte kan prata riktigt än...

I maj var det så äntligen dags för ettårskalas med buller och bång! Isolde fick en egen tårta gjord på en muffin med grädde och hallon. Hon glufsade i sig grädden och hallonen med god aptit medans muffinsen fick vara. Det var ju även strålande sol veckan då hon fyllde år så hon fick bada i sin nya pool i det varma vädret och hon njöt varje sekund. Ville inte komma upp alls, utan trivdes där i sin solhatt så klart. Eftersom släkten inte kan samlas vid ett tillfälle blev det inte mindre än två kalas. Och presenter därefter... vi som inte ville skämma bort henne med så mycket grejer... verkar vara en utopi det. Hon fick i och för sig pengar som vi köpte en gungställning, sandlåda och bärbuskar för och det är ju bra saker som vi behövde. Sen fick hon kläder, böcker, leksaker mm mm. Sen skickades det paket från Sverige runt och hon har en garderob som sträcker sig till hennes två-årsdag skulle jag tippa.... Inte klagar vi på det heller. Utan snarare är vi väldigt tacksamma för alla fina kläder och presenter som hon alltid får.

Precis en vecka efter sin ettårsdag började Isolde gå på riktigt. Ute på gräsmattan med sina nya fina gympaskor som hon fick av farbror Daniel och Lina! Utan förvarning bara gick hon sin väg. Till vår stora förvåning. Och sen har hon inte slutat. Nu springer hon fram så fort hon bara kan och det är inte lite fort det. Speciellt med en snart höggravid mamma bakom sig som dessutom har foglossningar. Tur hon har en vältränad och snabb pappa som snällt jagar henne runt på hennes turer.

En parantes i allt detta är ju att i och med att hon började gå så var det slut på friden på Ica Maxi. Vi som kunde åka dit alla tider på dygnet med världens nöjdaste unge har nu världens otåligaste unge som ska gå själv. Hela tiden. Genom hela butiken. Med sin egen vagn. Eller vår vagn. Och som ska klättra upp på cyklar och leka med bollar samtidigt som man ska försöka handla. Inte helt lätt som många säkert kan räkna ut. Men det går. Vi var där senast idag...

I juni var det avslutning på den ena sången efter den andra och det blev också ett avslut på en härligt höst, vinter och vår. Mammagruppen som hängt i hop i vått och torrt splittrades på ett ögonblick och ingenting är sig längre likt. Alla Isoldes kompisar är som bortblåsta så nu raggar vi nya för fullt. Nej men skämt å sido så blev det uppsplittrat av olika skäl. Kiki och Malte flyttade ner till Lund med pappa Christian. Anna (och Xander) började jobba tidigare under våren och träffade oss mindre redan då. Ida (med Viggo) började jobba i juni. Jenny och Dante flyttade ner till Varberg med pappa Jörgen över hela sommaren. Mia och Emil flyttade i och för sig bara från Teleborg till Öjaby med pappa Mattias men har ju så klart haft fullt upp med det. Så kvar blev bara jag och Isolde kändes det som. Och i samma veva började jag jobba själv men att vara social det hinner jag med ändå så klart! Det var väl ingen som trodde något annat???

Så för att inte mitt nätverk skulle dö ut helt fick jag aktivera oss ordentligt. Först ordnade vi med en grannträff för alla småbarnsfamiljer i bygden. Jag och grannen Jenny cyklade runt med inbjudningar och sen bakade Jenny medan jag dukade upp i vårt hus. Fin fördelning som var oslagbar! De flesta kom och tyckte det var en jättebra idé, vilket vi också tyckte så klart. Vi blev väl en 20 personer med vuxna och barn och det var fullt tryck här inne. Regnade gjorde det också, så vi fick snällt hålla oss inne.

Sen började jag och Jenny umgås lite mer och det är ju smidigt eftersom det bara tar 5-10 minuter att cykla dit. Hennes lille son William är ju ett halvår yngre än Isolde men Isolde är så fascinerad av den lille bebisen så det fungerar bra än så länge i alla fall. Dessutom har jag lärt känna en ganska nyinflyttad mamma (Emmeli med lille Hugo) från Malmö men som kommer från Vetlanda, så det är ju bra för mitt nätverk också.

Annars ligger jag lågt på lära-känna-fronten. Isolde ska ju börja på dagis 1:a september och jag misstänker att man kommer träffa nya människor även där så jag lugnar mig lite i alla fall.

Tillbaka till sommaren som nu är här. Enligt kalendern i alla fall. För igår var det 10 grader vid ett tillfälle och då ville jag nästan gråta. För det ska det väl ändå inte vara i mitten av juli??? Eftersom Andreas har nytt jobb har han heller ingen semester. Så för att han skulle få vara lite ledig i alla fall, har han varit föräldraledig i två veckor. Den ena veckan jobbade jag på kontoret i Malmö och den andra veckan (som är nu) "jobbade" jag (men i själva verket tar jag ut redan inarbetade timmar så jag är ledig). Andreas och Isolde kom ner till Skåne redan på torsdagen och sen tillbringade vi helgen där med släktkalas, Aloe Veraparty, födelsedagsfest (hos Ulf & Joakim) samt besök på Ystad Djurpark. Därefter åkte vi vidare till Tjörn för att tillbringa några dagar med mormor Lena och gudmor Maria. 15 kvadrameter stuga så det var inte jättemycket plats. Men det gick bra och Isolde var eld och lågor som alltid.

Nu är vi äntligen hemma igen och Isolde verkade lika glad som vi över att komma hem. Det första hon gjorde när hon vaknade var att börja leka med sina leksaker i sitt rum och sen har hon sovit dubbelt så mycket under dagen än vad hon brukar. Hon var väl antagligen helt slutkörd efter vår lilla semester i Skåne och västkusten.

Det var i alla fall en liten uppdatering om hur livet ser ut i Kättilstorp numera.

Min mage den växer och den 8:e oktober är det beräknad nedkomst för brorsan... eller ok då syrran kan det ju också vara. Men jag är helt säker på att det är en pöjk den här gånger. Fast det var jag ju visst sist också... ja ja, tiden får utvisa vad det blir.